sandraCjonsson

Du var hos mig, jag kände det så himla starkt. När ljuset var tänt kände jag verkligen din närhet igen. Du var här. Känslan inom mig var så himla stark. Jag var jätteglad över att du var här, men det var sammtidigt så otroligt jobbigt.. Jag vill ju ha dig med mig som det var förut, jag vill inte att du ska vara borta.
Det gör så fruktansvärt ont. Min allra bästa vän.. Du är så långt borta men samtidigt så nära. Du var så full av liv och vi hade så kul. Tomheten som blev kvar när du lämnade oss går inte att beskriva.. Något väldigt viktigt i mitt liv saknas. Vill till dig..
Vi kämpade och kämpade tills det blev bra. Vi gav aldrig upp.
Aldrig någonsin kommer jag att få någon som dig igen, det finns bara du. Ser din blick framför mig, hur du sakta försvinner mer och mer, bort från oss. Ser när du ligger där helt livlös, och jag måste gå ifrån dig, föralltid. Åhh det gör så ont..
Alla dina saker är kvar. Har inte kunnat ta bort det. Din låda i hallen med alla dina halsband och älskling saker är kvar. Allt, förutom det viktigaste, Du.
Det spelar ingen roll hur mycket jag än gråter, du kommer inte tillbaka igen. Allt är minnen.. Men jag vill ha dig..Vet att du har det bra nu. Men det hade du här med innan du blev sjuk.. Det är så orättivst..
Kan verkligen inte förstå hur någon bara kan försvinna från allt så himla fort och vara någon helt annanstans.