saknar dig...
Igår var jag och Anton ute i skogen. Vi gick till stället där bilden på Agnes och mig är tagen och jag kände hur jag fick en klump i magen.. Vi gick där vi spårat och haft kul, vi gick där det alltid var du och jag, förut... Jag minns det så himla väl..
Imorgon är det en månad sedan du somnade in... En lång och otroligt jobbig månad.. Men ändå känns som om det var igår jag hade dig här hos mig.. Saknar dig så himla mycket och det gör så ont i mig.. Jag skulle kunna göra exakt vad som helst bara jag fick tillbaka dig...
Hela tiden känner jag att det är någonting i mig som saknas... Saknar allt vi gjorde tillsammans... Ibland helt plötsligt blir jag jätteledsen och ibland bilr jag jättearg för jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Varför just du Agnes? Vad hade du gjort för fel?
Spelar ingen roll hur mycket jag gråter så kommer du inte tillbaka... Spelar ingen roll att det ibland känns som om saknaden efter dig skulle kunna bryta ner mig totalt, du kommer ändå inte att komma tillbaka...
Tänk hur du var när du först kom till oss.. Du var två år och galen.. Du kunde absolut ingenting mer än att stå fint på utställningar. Jag lärde dig så mycket och du lärde mig så himla mycket.. Vi kom till och med ut på tävlingar och fast än att det tog flera år innan du kunde ens stanna på banan med mig utan att sticka till andra hundar så gav jag inte upp.
Du blev klubbmästare i agility, lite tur hade vi. Men du kom till klass två i agilityn vilket jag och många fler inte trode skulle hända. Vi tävlade lydnad och du var så duktig hemma men på tävlingen hade vi så otur med vädret, du hatade regn och slask. Inte konstigt att du inte ville sitta i det. Det skulle ju inte jag heller göra!
Ett tricks jag ville att du skulle kunna var att gå runt mig baklänges, det tog huur lång tid som helt innan du ens förstod vad det var jag menade. Efter nästan ett år eller mer, kunde du det! Jag gav inte upp, jag ville verkligen att du skulle kunna det. Sista dagarna i ditt liv gjorde du det utan att jag ens behövde visa dig. Jag var så stolt över dig Agnes. Du var så himla duktig. Allting tog lång tid att lära dig, men vi hade så kul medans vi trände. Du var så tjurig men det var jag också. Aldrig kommer jag att få en hund som dig igen, du var så speciell.
Älskar dig vännen och jag hoppas att du har det underbart bra nu, vi tänker på dig hela dagarna<3
Imorgon är det en månad sedan du somnade in... En lång och otroligt jobbig månad.. Men ändå känns som om det var igår jag hade dig här hos mig.. Saknar dig så himla mycket och det gör så ont i mig.. Jag skulle kunna göra exakt vad som helst bara jag fick tillbaka dig...
Hela tiden känner jag att det är någonting i mig som saknas... Saknar allt vi gjorde tillsammans... Ibland helt plötsligt blir jag jätteledsen och ibland bilr jag jättearg för jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Varför just du Agnes? Vad hade du gjort för fel?
Spelar ingen roll hur mycket jag gråter så kommer du inte tillbaka... Spelar ingen roll att det ibland känns som om saknaden efter dig skulle kunna bryta ner mig totalt, du kommer ändå inte att komma tillbaka...
Tänk hur du var när du först kom till oss.. Du var två år och galen.. Du kunde absolut ingenting mer än att stå fint på utställningar. Jag lärde dig så mycket och du lärde mig så himla mycket.. Vi kom till och med ut på tävlingar och fast än att det tog flera år innan du kunde ens stanna på banan med mig utan att sticka till andra hundar så gav jag inte upp.
Du blev klubbmästare i agility, lite tur hade vi. Men du kom till klass två i agilityn vilket jag och många fler inte trode skulle hända. Vi tävlade lydnad och du var så duktig hemma men på tävlingen hade vi så otur med vädret, du hatade regn och slask. Inte konstigt att du inte ville sitta i det. Det skulle ju inte jag heller göra!
Ett tricks jag ville att du skulle kunna var att gå runt mig baklänges, det tog huur lång tid som helt innan du ens förstod vad det var jag menade. Efter nästan ett år eller mer, kunde du det! Jag gav inte upp, jag ville verkligen att du skulle kunna det. Sista dagarna i ditt liv gjorde du det utan att jag ens behövde visa dig. Jag var så stolt över dig Agnes. Du var så himla duktig. Allting tog lång tid att lära dig, men vi hade så kul medans vi trände. Du var så tjurig men det var jag också. Aldrig kommer jag att få en hund som dig igen, du var så speciell.
Älskar dig vännen och jag hoppas att du har det underbart bra nu, vi tänker på dig hela dagarna<3
Kommentarer
Postat av: Anton
Du skriver så otroligt fint Sandra! Det kan inte finnas någon som inte får en klump i halsen eller blir ledsen när dom läser de du skrev!
Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag vill verkligen kunna ta tillbaka henne! Jag hade otroligt roligt med henne också :) Det kommer aldrig att finnas en finare och snällare hund än Agnes :( Jag förstår inte varför gud valde just henne! Hon som hade det så bra hos dig! Jag vet att hon inte hade kunnat haft det bättre hos någon annan.. Du är bäst! Jag finns här för dig och kommer alltid att göra de
Postat av: frida
du är stark gumman
Trackback
