sandraCjonsson

Sitter vid datan uppe där jag har massor av gamla bilder. Tänker på tiden då jag gick på östberg med klassen där, tiden när jag var med Fanny nästan varje dag, allt vi gjorde tillsammans. Alla vi umgicks med, det är inte många av dem som man fortfarade träffar och gör roliga saker tillsammans med. 
Allt som man var med om är bara minnen nu. Vissa bättre och vissa sämre. Livet går vidare och man får nya vänner och nya upplevelser, men jag saknar fortfarande allt som jag gjorde tidigare, som gjorde mig till den personen jag är. Några av mina vänner har jag haft sedan jag var liten och dom betyder lika mycket för mig idag som då, er skulle jag inte klara mig utan, ni betyder allt för mig.
Men mest av allt saknar jag tiden med Agnes, har så många otroligt fina bilder på henne, saknar henne så sjukt mycket. Kan verkligen inte förstå att det snart har gått ett helt år sedan hon lämnade oss. Känns kanske som om det var bara någon månad sedan. Dagen då hon skulle somna in går om och om igen i mitt huvud, jag kommer ihåg allt som om det var igår. Fortfarande hoppas jag och tror att hon ska komma tillbaka, men det är bara att försöka inse att det inte kommer att hända.